Varför lämnar människor kyrkan?

Ledaren — Av on 19/04/2012 10:11

Studium kring de kritiska frågor som nya människor frågar efter en tid i kyrkan

Jag läste häromdagen en färsk studie kring varför människor lämnar kyrkan. Den är gjord av en professor i Wesleys Teologiska Seminarium i Marion i USA. Kyrkorna i vår tid tappar medlemmar och trots att frikyrkan och en del församlingar växer numerärt så är trenden generellt nedåtgående.

Det har visat sig att av de som lämnar kyrkan är det 82 procent som gör det under sitt första år. Det första året är således avgörande om den nya ”babyn” kommer att överleva. Det visade sig också att människor inte lämnar vid slumpmässiga tidpunkter utan det sker efter sex månader. Undersökningen baserar sig på 36 personer som slutade gå i kyrkan efter sex månader och 36 personer som slutade gå efter ett år. Vad hände? Kan ni berätta er historia?

Sammanställningen visade några gemensamma teman som nykomlingarna frågar efter under den första tiden i kontakten med kyrkans folk.

De första sex månaderna
1. “Kan jag få nya vänner i den här kyrkan?” Fråga handlar om tillhörighet. Andra studier har visat att nya människor stannar om de får i genomsnitt sju nya vänner i kyrkan under de första sex månaderna. De som hoppade av fann mindre än två. Även om ”vänskapsfaktorn är viktig för det första intrycket handlar den stora sist och syvende om “Kan jag få nya vänner?” Sammanfattningsvis: För att uttrycka det enkelt: De som får nya vänner stannar kvar, de som inte får det gör det inte.

2. “Finns det någon plats där jag passar in?” Frågan handlar om acceptans. Kyrkor med olika smågrupper där gemensamma intressen, ålder, kön, civilstånd och familjesituation, oro, behov, drömmar finns, de har statistiskt sett en större beredskap att inkludera nya människor.

3. “Vill denna kyrka verkligen ha mig?” Den här frågan handlar om personligt värde. Efter det inledande välkomnandet, inbjuds nya ofta till att delta i aktiviteter i kyrkan. Ignorerar vi de nya människornas kreativa idéer och ny energi som bubblar fram eller går vi bara vidare som vanligt, det har betydelse.

Om svaren är “Ja, jag har fått nya vänner i den här kyrkan” och “Ja, det finns en grupp jag känner mig bekväm i” och “Ja, dessa människor verkar verkligen vara glad att jag är här “då brukar nya människor stanna i allmänhet. Om deras svar efter fem-sex månader, är “Nej”, så bestämmer de ofta att det finns andra saker de kunde göra.

Det andra halvåret
1. “Är mina nya vänner lika bra som mina gamla?”
Frågan handlar inte så mycket om mängden vänner som kvaliteten på vänskapen. Nykristna brukar i allmänhet känna sig mer och mer obekväm med sina gamla beteenden, vanor och gamla vänner. Det är oundvikligt. Men de bedömer också omedvetet värdet och djupet av deras nya relationer i kyrkan.

2. “Möter gruppen mina behov?” Den nya kan ha funnit vänner bland unga singlar, eller inom pensionärsgruppen eller i en smågrupp. Men sju till 12 månader senare frågar de sig om det var värt tiden och besväret att engagera sig och involvera sig i allt det nya. Ger det mig något personligen eller är jag bara en kugge i ett stort maskineri.

3. “Är mitt bidrag viktigt?” Frågan nu är inte graden av engagemang, utan hur meningsfullt är det. Uppfyller jag goda idéer eller Guds idé? En person berättade “Jag vill bidra till att förändra människors liv men allt de bad mig att göra var att rada stolar inför en kyrkmiddag.” Människor vill bli involverade i saker som har någon betydelse. Många nya människor söker efter det som har lite större mening inom kyrkans väggar. Det tar dem mindre än ett år att avgöra om de finner det.

Artikeln publicerad i Outreach Magazine och är skriven av Charles Arn, (visiting professor of Christian ministry at the new Wesley Seminary in Marion, Ind.)

Patrik Hellström

0 Kommentarer

Du kan vara den första som kommenterar artikeln.

Skriv kommentar