Småbarnstiden går inte i repris

Ledaren — Av on 29/11/2012 20:23


Sunda värderingar bygger upp ett sunt samhälle. Även inom familjelivet behövs klara och tydliga värderingar. Atmosfären i våra hem och kring våra köksbord är viktig framför allt för barnen. Den präglar oss och märks även utanför hemmets väggar. Grundläggande värderingar kan sällan överföras genom fina tal utan de ska levas ut och exemplifieras. Det är föräldrarnas primära uppgift. Även negativa präglingar i hemmets skyddade vrå märks utanför hemmets väggar. Tyvärr har sociala problem i vårt samhälle ofta sin grund i dåliga värderingar och vanor i hemmiljön. Därför behöver den äktenskapliga relationen ständigt vårdas och barnens bästa få högsta prioritet hos varje förälder.

Våga prioritera barnen
De senaste åren har vi hos de finländska föräldrarna sett en förändring gällande prioriteringen av samhällets mest oskyldiga och minsta invånare: barnen. Allt fler barn växer upp i familjer där de yngsta familjemedlemmarna tillbringar mer av sin vakna och
aktiva tid på daghemmet än i sina egna hem. Heldagsvården för småbarn har ökat markant i vårt samhälle sedan den ”subjektiva rätten till dagvård” infördes år 1996. Den innebär att alla barn har rätt till kommunal dagvård oberoende av vad deras föräldrar gör. Tidigare var den rätten behovsprövad och utredningar inom kommunerna gjordes i varje enskilt fall. Servicen används flitigt i hela landet.

Rättigheten att ha barnen i kommunal dagvård, trots att ena föräldern är hemma, har diskuterats om och om igen sedan lagen trädde i kraft. Ofta har den subjektiva rätten till dagvård ifrågasatts på grund av ekonomiska orsaker. Endast i huvudstadsregionen kostar servicen för dagvård, för barn där den ena föräldern är hemma med annat barn, cirka 20 miljoner euro per år av skattebetalarnas pengar.

Andra orsaker är av ideologisk art. Dagispersonal och barnpsykologer har ifrågasatt det vettiga i att föräldrar som är hemma ska få ha sina barn i heldagsvård. Många småbarn, som ännu inte kan uttrycka sina känslor verbalt och som inte förstår varför de lämnas av sina föräldrar, tillbringar cirka fyrtio timmar i veckan på dagis. Att detta sker medan ena föräldern är hemma med ett annat barn kan ifrågasättas. Hur skadligt eller hur fiffigt det är tvistar de lärda om, men kritiska röster höjs allt mer i den frågan.

Värderingar styr våra val
Jag tror inte någon som ifrågasätter den subjektiva rätten till dagvård är ute efter att skuldbelägga någon eller för att lägga sten på bördan för familjer som inte har några valmöjligheter. Men varje förälder har det yttersta ansvaret för att göra bästa möjliga val för sina barns framtid. En betydelsefull fråga är vem som ska fostra och prägla våra barn. Är vi beredda att eventuellt sänka vår levnadsstandard genom att prioritera längre tid hemma med våra barn? Vill vi som föräldrar ha ökad frihet eller vill vi bära större fostraransvar för de egna barnen? Är vi beredda att prioritera barnen framom karriären och jobbet? Stora och svåra frågor. Sist och slutligen handlar det om vilka värderingar som styr våra liv. Vi som föräldrar har alltid det yttersta ansvaret för våra barn och
för deras framtid. Det kan inte delegeras till någon annan.

Barnets rättigheter
Att ordet ”subjektiv rätt” används för just dagvården är märkligt. Ingen talar om subjektiv rätt till skola, hälsovård och övrig basservice. Varför just när det gäller dagvården? Hur som helst så delar den här frågan Finlands folk i två läger och jag instämmer
försiktigt i kritikernas kör. Vi har ännu inte sett de sociala konsekvenserna av föräldrarnas nya prioriteringar. Men jag vill gärna vara en röst för de små barnen som ofta offras på karriärens altare.

Jag anser att varje barn har en mänsklig rättighet att få så mycket tid som möjligt av sina föräldrar, speciellt under de mest känsliga och kritiska tre första åren när personligheten och grundtryggheten formas. En uppmaning till alla föräldrar. Ge era barn tid, närvaro och engagemang. Kom ihåg att barndomen inte går i repris.

Ge barnen trevliga minnen och gör roliga saker tillsammans som familj. Fina barndomsminnen bär vi alla tacksamt med oss genom livet.

Patrik Hellström

0 Kommentarer

Du kan vara den första som kommenterar artikeln.

Skriv kommentar