När tryggheten sviktar

Ledaren, Nyheter — Av on 05/06/2013 09:06

IMG_1724

Ingen finländare har kunnat undgå den massmediala nyheten att ännu en pedofilskandal har uppdagats inom kyrkans hägn. Den här gången är det personer inom vår närstående systerkyrka, den finlandssvenska metodistkyrkan, som drabbats. Övergreppen har uppenbarligen pågått under loppet av 30 års tid. Det är ofattbart. Under lång tid har offren burit på skuld och skam utan att någon varit medveten om det skedda. Smärtsamt.

När den eller det som ska vara barnens trygghet och stöd sviktar, faller en ung människa hjälplöst ner i en bottenlös avgrund. Det finns ingen som ser eller hör. När den som skulle hjälpa blev den som stjälpte, då brister något av den grundläggande förtröstan och tilliten till både människor och kyrkan. Även gudstron och gudsbilden får sig en törn när det händer om och om igen.

Generation X
Inte undra på att Generation X (födda 1961–79) i dagens läge är den mest passiva och distanserade generationen i förhållande till församlingslivet. De är i huvudsak barn till den stora fyrtiotalistgenerationen och kallas även den ”ironiska generationen”. Det finns också orsak till det – än en gång har vi blivit påminda om det.

Trovärdigheten och förtroendet för Herrens markpersonal är inte på uppåtgående bland generation X, när sanningar de mött och burit på uppdagas. Att slänga ut barnet med badvattnet är alltid fel, det vet vi. Men nog har den äldre generationens lagiskhet kombinerat med innerlig andlighet inneburit en ofattbar pendelrörelse som slungat bort många människor i olika slags svängar. Renlärighet kombinerat med svag öppenhet har aldrig varit en lyckad kombination. I slutna miljöer frodas alltid hyckleriet som mest. Alla kyrkor och organisationer inberäknade.

Att övergrepp uppdagas är bra. Endast öppenhet kan avskräcka förövare från att fortsätta leva i sitt destruktiva mönster.

Öppna och övervaka
Varje ledare och varje kyrka behöver låta Andens ljus lysa upp varje vrå och varje område där synd och ondska kan ha fått ett fäste. Vi kan inte stoppa huvudet i sanden och hoppas att det inte skett eller kommer att ske igen. Men vi har alla ett ansvar att leva i ljuset och etablera en öppenhetskultur där det inte ska behöva ta årtionden innan drabbade människor får hjälp på grund av orättfärdiga handlingar.

Jag hoppas också att vi inom varje lokal församling aktivt vakar över utvecklingen inom barn- och ungdomsverksamheterna. De är och har varit församlingarnas viktigaste och mest respekterade verksamhetsområden som fungerat som växthus för många unga människor. Fortfarande bör föräldrar kunna sända sina barn till sommarläger, klubbar och samlingar och veta att de är i goda händer. De lokala församlingarna har det yttersta ansvaret för att skapa de trygga ramar som varje ung människa behöver i sitt växande.

Ljuset övervinner
Tilltron till att människan är god får alltid en törn i varje smärtsam skandal. Sanningen är fortfarande den att människan inte är tillräckligt god trots sin religiösa vilja. Människans grundnatur är underlagd synd och förbannelse och därför behöver vi alla en frälsare. Trots frälsningens under och att allas vår synd är sonad behöver vi också nära vänner och öppna relationer där vi kan dela vår kamp med varandra.

Våra böner går till alla drabbade, unga oskyldiga människor, och till de många inom Metodistkyrkan som är chockade över det som hänt, och till de ledare som nu skall visa vägen framåt. Endast ljuset kan övervinna mörker. Den nuvarande kursen är föredömlig och inger respekt för framtiden.


Patrik Hellström,
Chefred. för LIVET

0 Kommentarer

Du kan vara den första som kommenterar artikeln.

Skriv kommentar