Julia sjunger i alla lägen

Intervjuer, Porträtt — Av on 14/01/2015 12:54
Sjunger gärna. ”Sången är mitt personliga sätt att tillbe Gud”, säger Julia Bengtsson.

Sjunger gärna. ”Sången är mitt personliga sätt att tillbe Gud”, säger Julia Bengtsson.

Sången har alltid varit Julias sätt att uttrycka sig – både i tillbedjan till Gud, men också när det har varit tufft och jobbigt.

Julia Bengtsson har en helt underbar sångröst, och hon använder den.

Första frågan måste bli: Vad betyder musiken och sången för dig?

– Sången är min personliga bön, mitt sätt att tillbe och lova Herren. Jag skulle inte ha min röst om jag inte hade fått den av honom. Att sjunga är mitt sätt att ge den tillbaka till honom.

Du skriver också sånger? Hur gör du?

– De två sånger jag skrivit har kommit till då jag suttit vid pianot och klinkat.

Kan du berätta om en av sångerna?

– Den första kom till under högstadietiden. Den är min sång till Jesus, hur Gud håller mig och tröstar mig. Refrängen säger att ”du lyfter mig upp när jag faller, du är med mig när jag känner mig ensam, och alla de gånger jag nästan gett upp så har du gett mig styrka.”

Den sången kom till under den tid i livet då Julia hade det som jobbigast, i högstadiet.

– Jag blev mobbad, och skulle jag inte haft Jesus då skulle jag inte sitta här i dag. Då växte tron mycket. Jesus fanns där då jag inte orkade. Han var min ljusglimt i ett otroligt mörker. Mobbning lämnar djupa spår, men jag har förlåtit dem som gjorde mig illa, för min egen skull.

Du är uppvuxen i ett kristet hem. Hur såg din barnatro ut?

– Jag är uppvuxen i Filadelfia i Närpes. Pappa hade Solskenshörnan, en form av söndagsskola. Där fick jag lära mig att Jesus är vår pappa. Det finns nog ingen tid när jag inte skulle ha trott på Gud.

Vad är skillnaden på barnatro och vuxentro?

– Som liten kom tron via bibelberättelserna och att jag hängde med. Tryggheten var kopplad till mamma och pappa. Nu är tron byggd på en personlig relation med Gud.

Du ska flytta till Göteborg – vad är det som lockar?

– Jag var med kompisar på en kryssning med Ny generation, en kristen ungdomsrörelse i Sverige. Då blev vi inbjudna till en ungdledarkonferens i Göteborg. Den var bra och där fick jag också kontakt med en församling. På något sätt kände jag mig hemma där och de blev kvar i mitt hjärta. Längtan dit har aldrig försvunnit. Jag har faktiskt redan sedan jag var ganska ung haft en känsla av att jag ska flytta till Sverige.

– Men det är ju lite läskigt också, tilläger Julia. Det är ju något helt okänt och jag flyttar bort från min släkt och vännerna. Det är som att börja på ny kula. Men samtidigt är det en övning i tro, att våga lita på Gud.

Gud leder, skriver du på din blogg. Hur har du märkt det?

– Det gör jag när jag tittar bakåt. Till exempel det här med Göteborg är en sådan sak. Det har kommit stunder när jag undrat vad jag gett mig in på, och stunder då det känts som att jag står och stampar på stället. Men när jag tittar bakåt ser jag att Gud leder mig på en väg framåt.

Hur hanterar du motgångar och uppförsbackar?

– Jag är en känslomänniska, går mycket på feeling. Det betyder att jag ibland bankar ner mig själv innan jag tar mig i kragen, och tar tag i Jesus.

Vad är du tacksam för?

– Att jag får ha min personliga tro med Gud, att jag har en familj som stöttar mig, mina vänner, min församling.

Text & foto: Edward Holmberg 

FAKTA

Julia Bengtsson

  • 22 år.
  • Bor i Närpes.
  • Blir färdig sjukskötare denna månad.
  • Framtidsplan: Jobba inom vården i Göteborg.
  • Yrkesambition: Mest intresserad av att få se att det lilla jag gör innebär att en patient börjar må bättre, troligen inom inre medicin.
  • Intressen: Sång och musik, tycker om att gå på kafé med mina vänner, utforska nya platser och resa.
  • Fin upplevelse: Var med Team Action på sommarturné 2009.
  • Blogg: julialeversittliv.blogg.se

0 Kommentarer

Du kan vara den första som kommenterar artikeln.

Skriv kommentar