Finns det bara gammal-laestadianer i himlen?

Ledaren — Av on 02/02/2016 11:23

IMG_7846I början av året sände svenska YLE ett reportage kring det stora och uppmärksammade sommarmötet som hölls i somras på Söderfjärden utanför Vasa. Dokumentären visade hur den tillfälliga staden byggdes upp med talkokrafter och hur konferensarrangemanget fungerade när gammallaestadianernas Suviseurat samlade sina 80 000 deltagare.

Flera personer intervjuades i Stefan Janssons välgjorda dokumentär och vi fick en liten inblick i den gammallaestadianska rörelsen. Vi mötte människor som berättade om livet, tron och synen på himlen. Bland annat berördes frågan: vad tror gammallaestadianerna på egentligen?

Goda värderingar

Överlag präglas laestadianismen av många fina värderingar som vårt samhälle är i stort behov av. Jag tänker då bland annat på sammanhållningen mellan generationerna, talkoandan, arbetsmoralen, nykterheten och viljan att göra rätt för sig. Det behövs mera sådant i vår tid. Som motvikt innehöll dokumentären inslag och åsikter som säkert fick en och annan tv-tittare att reagera.

I programmet intervjuades prästen Timo Löppönen som är ordförande för gammallaestadianerna i Sverige. Hans teologiska utläggning om vem som kommer till himlen fick mig att hicka till. Han konstaterade att pingstvännerna är fina människor men han delar inte deras tro. Jag förstod att pingstvännerna inte kommer till samma himmel som han.

Ekumeniskt dilemma

Var och en får ju tro som de vill och ha vilka uppfattningar som helst om sin egen väg till himlen. Det svåra är vilka följder det får för ekumeniken och delaktighetskänslan i Guds stora familj. Att den största väckelserörelsen inom lutherska kyrkan inte erkänner andra kristna, inte ens andra lutheraner, är inte helt okomplicerat ur ekumeniskt perspektiv.

Varje kyrkorörelse har haft sina överbetoningar och barnsjukdomar som på många håll rättats till under årens lopp. Självinsikten har ökat och ödmjukheten har infunnit sig efterhand. Även pingströrelsen har genomgått många faser och mognat till att bli en världsvid rörelse som bygger broar och betjänar olika folkslag och nationer.

Gud är mycket större

Laestadianska rörelsen är ingen homogen rörelse, de finns i öst- och västriktningar. Kanske är de lika långt från varandra som öst är från väst, inte vet jag. De är i alla fall lojala mot sitt eget sammanhang. De är växande men slutna och teologiskt mycket exklusiva. De är utanför ekumeniken, isolerade och självständiga. Det är samtidigt mycket tragiskt, eftersom så mycket fint och gott aldrig får komma andra till del genom dem.


Teologiskt sett blir laestadianernas syn på omvärlden problematisk med tanke på missionsuppdraget som Jesus gav oss. Deras syn på andra kristna rörelser blir bekymmersam bland annat när vi påminner oss om Jesu bön om kristen enhet. Synen på frälsning och evig salighet blir problematisk med tanke på eskatologin, att Jesus har försonat alla som tror.

Herren kan smälta samman

Vad ska man säga efter att ha sett den här dokumentären? Jag är tacksam över att prästen Löppönen inte ensam har fått rätten att tolka bibelns kärnbudskap. Jag vet att jag är förlåten och fri trots att jag är pingstvän. Hoppas att gammallaestadianerna i något skede skulle fatta handen från alla de andra kristna som gärna vill räcka ut den som ett tecken på enhet och gemenskap. Det finns en större familj att upptäcka. Guds rike omfattar alla som bekänner att Jesus är Herre och frälsare. I himlen finns många rum och mycket plats.

Hoppas att det här nya året får bli ett år av ökad enhet och försoning inom Kristi kropp, för att världen ska få se vem Jesus verkligen är. Mer än någonsin behöver alla troende bröder och systrar fatta varandras händer och stå sida vid sida.

Patrik Hellström

0 Kommentarer

Du kan vara den första som kommenterar artikeln.

Skriv kommentar