”Jag brukar be för Ålandsbanken”

Intervjuer, Nyheter, Reportage — Av on 07/06/2016 05:38
Jan-Gunnar Eurell tycker om företagskulturen på Ålandsbanken. "Vi har en hög etisk standard", säger han.

Jan-Gunnar Eurell tycker om företagskulturen på Ålandsbanken. “Vi har en hög etisk standard”, säger han.

Jan-Gunnar Eurell drömde om att bli fotbollsproffs men blev i stället bankchef. Efter drygt tre decennier i branschen ångrar han inte sitt val.

– Jag stortrivs på Ålandsbanken, säger han.

Han har arbetat 32 år inom banksektorn. Efter sjutton år på SEB och tio år på Swedbank blev Jan-Gunnar Eurell ekonomi- och finansdirektör (CFO) på Ålandsbanken 2011. Han bor i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm men arbetar i Mariehamn cirka tre dagar i veckan.

– Jag tycker det är jätteroligt att jobba på Ålandsbanken, säger Eurell.

Efter fem år på Ålandsbanken har även ålänningarna en särskild plats i hans hjärta.

– Jag är väldigt imponerad över den åländska kulturen. Ålänningarna är ett arbetsamt folk. Det finns en stark företagsamhet och ett stort entreprenörskap här, säger han. 

Fotbollsfantast

Eurell växte upp i en församlingsaktiv familj utanför Stockholm. Hans största dröm i tonåren var att bli fotbollsproffs, ett intresse han delade med tvillingbrodern Per-Olof Eurell.

– Jag gick i söndagsskola som barn och följde med föräldrarna till kyrkan. När jag fick möjligheten att välja mellan kyrkan och fotbollen, valde jag fotbollen. Fotbollen var mitt liv, berättar Eurell.

Tvillingbröderna Jan-Gunnar och Per-Olof följdes åt, först genom gymnasietiden i Sigtuna, sedan genom högskolestudierna vid Handelshögskolan i Stockholm, eller bara ”Handels” som den kallas i folkmun, och slutligen under en studieperiod i USA.

– Sedan bestämde vi oss för att vi måste göra olika saker.

Per-Olof Eurell har sedan 1984 gjort en lång karriär inom svenskt näringsliv. Under studieåren i USA blev Jan-Gunnar Eurell intresserad av bankväsendet, ett intresse som fortfarande håller i sig.

Gåva för livet

När Eurell blev student blev han uppvaktad av sin farbror. Samma dag som farbrodern kom på besök var det VM-final i fotboll mellan Argentina och Holland. Det var oavgjort och matchen var på väg in på övertid.

– Min farbror hade ingen känsla för stundens allvar och kom in och ställde sig framför tv:n. Han sade att han ville ge mig den bästa presenten man kan få.

Ur sin ficka tog han fram en liten Bibel i fickformat.

– Jag tackade för Bibeln men tänkte inte så mycket mera på det då.

Ändå var det just den gåvan som kom att bli särskilt betydelsefull för Eurells framtid. 

Frågor om livet

Den lilla Bibeln följde med Eurell till lumpen när han avtjänade sin militärplikt 1978-79.

– Det var ganska tråkigt i lumpen och det fanns mycket tid att reflektera över olika saker. Jag började läsa i min Bibel och blev även gripen av vittnesbördet från några kristna jag träffade uppe i Boden: föräldrar som hade bett till Gud för sitt sjuka barn och barnet hade mirakulöst blivit friskt.

När Eurell inledde sina studier vid Handelshögskolan i Stockholm fanns fotbollsintresset ännu kvar. Men drömmen om en proffskarriär kändes avlägsen.

– Jag var tjugo år och kämpade om en plats i Märsta IK:s B-lag. Då insåg jag att det inte skulle bli något fotbollsproffs av mig.

I stället blev de stora livsfrågorna mera trängande.

Text: Andreas Forsbäck
Foto: Monika Koskinen

Du kan läsa hela artikeln i pappersversionen av Livet, eller på https://skriftly.fi/article/1038#

0 Kommentarer

Du kan vara den första som kommenterar artikeln.

Skriv kommentar